filmitus

Ghost Writer (2010) Matten Productions
Betyg i en skala från 1 till 5: 4
Regi: Roman Polanski
Skådespelare: Ewan McGregor, Pierce Brosnan, Kim Cattrall, Olivia Williamas

När fan blir gammal blir han religiös, eller kanske konspiratorisk som i Roman Polanskis fall. I skandalpolackens senast skapelse, Ghost Writer, vädras det nämligen politiskt maktspel och ljusskygga allianser. Ewan McGreger spelar en namnlös författare som aldrig riktigt fått något riktigt genombrott. Han anlitas av en känd Labourpolitiker (Pierce Brosnan) för att spökskriva dennes efterlängtade memoarer. Brådis är det eftersom McGregors företrädare har hittats mystiskt drunknad. Ja, man behöver inte direkt vara Tom Barnaby för att ana ugglor i mossen. Och mycket riktigt, ju mer spökskrivaren rotar i politikerns liv desto mer uppenbart blir det. Det är något som inte stämmer i Labourpolitikerns bakgrundsbeskrivning. Hemligheter finns gömda under ytan och starka krafter kämpar för att de ska stanna där.

 Pierce Brosnan spelar politiker med kanske inte helt rent mjöl i påsen.

Ska jag vara helt ärlig så är Ghost Writer inte någon sensationellt nyskapande historia. Den puttrar på i klassisk politisk thrilleranda med skumma telefonsamtal, lönnfack i skrivbordet och förföriska kvinnor. Samtidigt känns det verkligen att det är Polanskis film. Thrillergenren är ju ett väl beprövat territotium för Polanski och han rattar med vana nypor. Samma mystiska känsla som i hans klassiska verk The Tenant och Chinatown målas upp. Man sitter hela tiden och funderar på hur allt hänger ihop och var det hela ska sluta. Polanski använder även skådespelarna mycket skickligt. Det känns att de verkligen anstränger sig för att göra sitt bästa av sina mer eller mindre mystiska karaktärer. Bäst är Ewan McGregor som formligen lyser av skådespelarglädje i sin roll som spökskrivare och undersökande journalist. Han, som så många andra, har säkert länge drömt om att bli regisserad av den gamla succé/skandalräven Polanski. Men förutom gediget hantverk och pigga skådespelare så finns även något annat under ytan. Något dunkelt bubblande som snarare hänvisar till Roman Polanski som person.

 Roman Polanski och Ewan Mcgregor verkar trivas ihop.

Jag har vid flera tillfällen läst teorier om Polanskis The Pianist. Generellt brukar kritiker vara överens. Filmen var regissörens sätt att bearbeta sitt ursprung som polsk jude under andra världskriget. Även andra Polanskifilmer brukar anses som ventiler för regissörens egna upplevelser. Kanske inte så konstigt med tanke på det liv han levt. Först etableringen i USA med Rosemarys Baby som blev en stor Oscarsuccé 1968. Sedan Charles Manson-familjens ritualmord av hans gravida hustru Sharon Tate samma år. 1977 var det istället Polanski själv som låg under rättvisans lupp. Han anklagades då för at ha drogat och utnyttjat en minderårig flicka. Polanski nekade upprört till anklagelsen och undkom åtal genom att fly tillbaka till Europa. Där har han sedan tampats med utlämningstillstånd medans filmbolagsjättarna vänt honom ryggen. Inställningen till denna flykt har också varit flitigt debatterad. Vissa rasar mot att han smitit undan åtal medans andra anser att det hela rörde sig om simpel utpressning. Hur som helst blev The Pianist en stor succé 2002 och många trodde då kanske att den otrevliga historien från 1977 nu var glömd. Men inte riktigt. 2009 sätts Polanski åter i bojor när han landar i Schweiz för att ta emot ett pris. Frågan blir nu om de schweiziska myndigheterna ska lämna över Polanski till den amerikanska rättsmaskinen eller inte. Själv hävdar Polanski nämligen att han nu är fransk medborgare och att Frankrike inte har något utlämningsavtal med jänkarna. Till slut, efter en hel del turbulens, bestämmer sig den schweiziska staten att gå på Polanskis spår och släpper honom fri. Efter den schweiziska husarresten kommer filmen Ghost Writer. Det kanske inte är helt galet att anta att filmen innehåller viss koppling till Polanskis senaste upplevelser. Och mycket riktigt... 

Polanski i schweiziskt husarrest.

Både Brosnans Labourpolitiker och McGregor spökskrivare för tankarna till Polanski som person. Den ena är en föredetting som vänts ryggen. En brinnande men nu förbrukad stjärna som kämpar för att inte tappa fotfästet helt. Den andra är en hungrig doldis som brinner av skaparglädje och ett starkt rättspatos. Det är både syniskt och naivt i en förvirrande limbo.  Världen saknar stabilitet och den amerikanska utrikespolitiken är syndabocken. Labourpolitikern smutskastas och anklagas för unga Iraksoldaters död. Hans biografi får absolut inte berätta sanningen och de amerikanska intressena måste skyddas. Spökskrivaren gräver vidare och börjar närma sig sanningen. CIA-tentaklerna finns överallt med ljuddämpade pistoler och diplomatisk immunitet. Det är David mot Goliat i ett vackert höstlikt strandlandskap. Själv skulle jag inte vilja ha levt Polanskis liv trots hans stora succéer. Att få en chans att se på världen genom hans ögon är däremot både intressant och fascinerande. Oavsett vad man tycker om Roman Polanski som person så är Ghost Writer en utmärkt politisk thriller. Den innehåller allt som förväntas och vi kommer återigen ett steg närmare Polanski som person. En komplex man som uppenbarligen använder sina filmer som terapiredskap. Något som jag hoppas han kommer fortsätta med ett tag till.

Kristoffer Pettersson 10-09-16