SURVEILLANCE – Lynched by Lynch!
Surveillance (2008) Lago Film
Betyg i en skala från 1 till 5: 2.5
Regi: Jennifer Chambers Lynch
Skådespelare: Bill Pullman, Julia Ormond
Det blir okronologiskt och blodigt värre när David Lynchs dotter Jennifer tar sig an mordgåtegenren. Surveillance inleds i en enslig men trevlig mellanamerikans småstad där en fruktansvärd massaker just ägt rum. Till orten kommer två FBI-agenter (Bill Pullman och Julia Ormond) för att få rätsida på händelseförloppet och få fast bovarna. Inget är naturligtvis vad det först ser ut som och de överlevandes vittnesmål ruvar på en gruvsam hemlighet.
Bill Pullman och Julia Ormond som slipade FBI-agenter, eller?
Som ni förstår finns uppenbara likheter med pappa Lynchs succéserie Twin Peaks. Våld och lust blandas åter igen ohämmat i en till ytan mysig småstadsidyll. Ändå försökeratt Jennifer Chambers Lynch klarar att stå på egna ben. Hon erbjuder mindre surrealistiskt flum och mer pang på rödbetan i modern MTV-stil. Att filmen inte enbart blir en våldsopera är mycket skådespelarnas förtjänst. Exempelvis Bill Pullman är förträffligt bra, få klarar att förmedla så mycket lidande utan att yppa ett enda ord som han. Han är helt enkelt fenomenal på att se miserabel ut. Han var förövrigt även med i Sofias debutfilm Boxing Helena (1993) och uppenbarligen gav det mersmak. Tyvärr blir resultatet även denna gång endast en bagatell som aldrig riktigt lyfter.
Överskådligt känns mest Surveillance som den tidigare nämnda tv-kanalen MTV. Man slår bort den ganska snabbt när eftertexterna rullat klart. Vi bjuds på schyst och medryckande hantverk, men något bestående välbehag (eller obehag) lämnas dessvärre inte. Mitt betyg blir två och en halv av fem, längre än så kommer tyvärr inte Jennifer denna gång. Jag förstår naturligtvis att det inte kan vara så enkelt att stå på egna ben med en sådan utmärkt filmskapare till far som David Lynch. Men omöjligt är det bevisligen inte, det kan ju Sofia Coppola vittna för. Kanske behöver Jennifer Chambers Lynch släppa faderns skruvade arv helt för att hon ska kunna bli en riktigt intressant regissör. För det enda Surveillance egentligen gav mig var ett sug att se pappa Lynchs Lost Highway (1997) en gång till. Där är nämligen både den skruvade cirkelformade storyn och den lidande Bill Pullman fenomenala.
Kristoffer Pettersson 2010-08-02
