filmitus

Årets fredspristagare Liu Xiaobo är en smula kontroversiell, åtminstone om man är kines. Den 54-åriga litteraturprofessorn och människorättskämpen har nämligen haft mage att kritisera det kinesiska kommunistpartistyret. Inte nog med det, han författade även den upproriska kampskriften ”Charta 08” som efterfrågade mänskliga rättigheter och yttrandefrihet för det kinesiska folket. Men det slutar inte där, Liu Xiaobo var även en av de ledande aktörerna vid himmelska fridens torg 1989 där militären slaktade tusentals demonstranter. Att Liu Xiaobo i själva verket försökte rädda studenters liv genom att försöka övertala dem att inte hetsa militären är inget som den kinesiska staten verkar lägga speciellt mycket vikt vid. De har nämligen förstått att Liu Xiaobo är mer än bara en aktivist och författare, han har även organisatorisk ledarpotential vilket gör honom mycket farlig. Den statliga lösningen blev att stoppa Liu Xiaobo i fängelse där de tänker behålla honom till år 2021. Den kinesiska regeringen ska också ha blivit mycket bestört över fredsprisnomineringen och varnat den norska Nobelkommittén för att belöna Liu Xiaobo. De ska till och med gått så långt att de kallat norrmännen för clowner, vilket förvissa är vardagsmat för oss svenskar, men ändå kan ses som ett diplomatiskt ganska barskt tilltag.

2010 års fredspristagare Liu Xiaobo

Nu är ju det här en filmblogg och inget annat, och vad kan jag som filmvetare göra förutom att lyfta fram några filmer med frihetskämpen Liu Xiaobo i åtanke. Att kampen för kinesisk demokrati varit långvarig och krävt sina offer får man exempelvis förståelse för när man ser Bodyguards and Assassins av Teddy Chan från 2009. Filmen utspelar sig år 1905 när den kinesiska revolutionären Sun Wen ska besöka Hong Kong för att sprida sitt regimkritiska budskap. Sun Wen håller på att ena det kinesiska folket mot den korrupta Quing-dynastin vilket naturligtvis inte ses med blida ögon av landets ledare. Lönnmördare skickas ut och några modiga medborgare tar på sig att föra Sun Wen till och från ett viktigt möte oskadd. Filmens hjältar är en brokig samling figurer som alla har sin egen anledning och motivation. Tiggare, tidningsredaktörer och gatuförsäljare får alla dra sitt strå till stacken för att inte Sun Wen ska mista livet. De flesta av dem går en säker död tillmötes men kampen för kinesisk demokrati är uppenbarligen viktigare än den enskilda individen.

Att Bodyguards and Assassins är fantastisk snygg och har överbrutala action-scener är ju inget man reagerar speciellt mycket på när det gäller episka storproduktioner från Hong Kong. Men det finns även en annan anledning till varför filmen har fått ett så stort genomslag i Asien (den vann exempelvis ”bästa film” och ”bästa regissör” på Hong Kong film Award 2009). Bodyguards and Assassins har även en starkt allegorisk funktion där den uppmanar till ett enat strävande mot en kinesisk demokrati. Man kan exempelvis utan några större problem göra likhetstecken mellan den historiskt viktiga Sun Wen och årets fredspristagare Liu Xiaobo. Tyvärr varslar även Bodyguards and Assassins om att vägen till demokrati kommer att bli blodig och stora uppoffringar kommer att behöva göras. Filmen är alltså sevärd av flera olika anledningar och innehåller även stora Hong Kong-stjärnor som Donnie Yen, Tony Leung, Simon Yam och Nicholas Tse.

Även om Bodyguards and Assassins utspelar sig 1905 så är det inte speciellt svårt att göra kopplingar till det moderna Kina

I Liu Xiaobo ”Charta 08” så efterfrågas som sagt ökad yttrandefrihet vilket kanske inte är speciellt konstigt i ett land där den statliga censuren är extremt strikt. Exempelvis massakern vid himmelska fridens torg har tystats ner så starkt att många kineser inte ens vet att den ägt rum. Att en för stor statlig mediekontroll kränker den demokratiska mångfalden är ju ganska själklart för oss svenskar, men hur ser vi egentligen på censur? En intressant återblick får man om man inhandlar Studio S (filmbolagets) prisvärda dvd-box Studio S & Videovåldet. Boxen innehåller det numera klassiska avsnittet av tv-programmet Studio S från 1980 där videobandspelarens intåg möts med, minst sagt, skepsis. Den nya tekniken är enligt programmet gravt skadlig eftersom unga själv kan välja vad de ska se, helt utan statlig inblandning. Detta gick som en chock genom de svenska hemmen och till och med ett förbud mot videobandspelaren föreslogs. Denna typ av öststatsbeteende kan man ju idag fnissa åt idag men det säger ändå en del om vårt samhällsarv. Frågan blir naturligtvis var som låg bakom debatten. Föddes den av omtanke eller rörde det sig om en statlig rädsla för att inte längre kunna kontrollera vad vi svenskar valde att se? Trots att videobandspelaren inte förbjöds så kom den svenska filmcensuren att härja hejvilt de föjlande åren. Filmer totalförbjöds eller klipptes till osammanhängande trasor. Videouthyrare som inte följde dessa restriktioner fick sina fiskar varma när polisen gjorde razzior i jakt på förbjudna vhs-rullar. ”Videovåld” blev ett begrepp på allas svenskars läppar och Tobe Hoopers Motorsågsmassakern (aka: Texas Chainsaw Massacre 1974) blev uttryckets fanbärare.


Otäck scen från Motorsågsmassakern, filmen som blev "Videovåldets" fanbärare

Dvd-boxen Studio S & Videovåldet innehåller även intressanta senare avslöjanden där de framkommer att Studio S-programmet var manipulerat. De barn som intervjuades var tillsagda vad de skulle säga och filmerna som diskuterades hade aldrig egentligen granskats.  Effekten av ”videovåldsdebatten” blev naturligtvis den motsatta och istället för att avskräcka så sköt videobandspelarförsäljningen i höjden. De utpekade filmerna; Motorsågsmassakern, Toolbox Murders (1978) och Boogieman (1980), fick även en aura av mystik och åtråvärdhet som fortfarande finns inbränt i den svenska filmsamlarsjälen. Förutom de nämnda tv-programmen så rymmer boxen även de nämnda tre titlarna samt tre andra tidstypiska filmer; Eaten Alive (1977) Terror (1978) och Tourist Trap (1979). Detta gör dvd-boxen Studio S & Videovåldet  både intressant och prisvärd.


En både prisvärd och tankvärd dvd-box

Oavsett vad man tycker och tänker så är yttrandefrihet en av demokratins hörnstenar och något som vi alltid bör föredra framför censur, inte bara när det gäller film. Detta låter kanske väldigt liberalt men med facit i handen var det egentligen någon svensk som for speciellt illa av Motorsågsmassakern. Hoppas ni med dessa rekommendationer får en liten tankeställare angående temat yttrandefrihet och statlig kontroll. Kanske kan vi ha ”Videovålds-debatten” i åtanke nästa gång vi behöver statligt skydd mot någon ny chockerande teknik. Förövrigt så hoppas jag Liu Xiaobos fredspris är ett litet steg mot en framtid med en fungerande kinesisk demokrati.

Kristoffer Pettersson - Filmaktivist