filmitus

Hos mig välkommandes blu-ray övergången med öppna armar. Jag hade långt tidigare tröttnad på den halvtaskiga kvaliteten som dvd-formatet var begränsat till. Som så många andra väntade jag med att inhandla min blu-ray spelare tills HD-kriget var över. När blu-ray dubbades till framtidens format så ryckte jag helt enkelt på axlarna och tänkte; Jaha, det är alltså blu-ray som fortsättningsvis kommer att gnaga hål i min plånbok (om jag nu skulle ha använt denna något förlegade attiralj). Snabbt inhandlade jag en playstation 3 med tillhörande blå-laser. Sen var konsumerandet igång för fulla rullar.

Med en HD-full tv så är blu-ray bilden tillfredställande och till och med ofta fascinerade bra. Men man blir snabbt bortskämd och övergången känns nu lika självklar som när VHS byttes mot DVD en gång i tiden.  Naturligtvis är det inte allt som är positivt med blu-ray. Förutom att det är ganska dyrt att köpa alla sina favoriter på ett nytt format så fuskas det ibland tyvärr med överföringen. Vissa filmer är slarvigt gjorda och skulle lika gärna kunnat vara dvd-utgåvor. Sandrews utgåva av mästerliga Der Undergang är ett sådant exempel, den är kornig och pixlig på ett sätt som förmodligen inte fanns på originalcelluloiden. Ett annat är paramounts utgåva av Paul W.S. Andersons rymdskräckis Event Horizon. Av någon anledning ligger en matta av små vita prickar hela tiden över bilden. Också detta ett rent transfer-slarv som känns väldigt onödigt.

Förövrigt så tycker jag att blu-ray har lite väl sköra och tråkiga fodral till många utgåvor. Ofta är dvd-versionerna av samma film betydligt snyggare paketerade vilket förmodligen beror på att blu-ray säljer sig själv på ett annat sätt än vad det äldre formatet gör. Men visst är det lite tråkigt när snygga plåt och digi-förpackningar kommer endast till dvd medans blu-ray får en jättemjuk skör plastförpackning.  Men jag är ju också i ärlighetens namn ganska petig när det kommer till fodral och förpackningar. Men visst finns det fina blu-ray utgåvor också. För den som orkar importera filmer från England så kan jag rekommendera Arrow Video som ger ut sanslöst snygga editioner av i huvudsak skräckklassiker. Såg för ett tag sedan deras utgåva av Dario Argentos Inferno och höll bokstavligen på att trilla av stolen:

 
Arrow Films lyxiga blu-ray utgåva av Dario Argentos Inferno.

Hur som helst så finns det stora möjligheter med blu-ray formatet. Det stora lagringsutrymmet gör exempelvis att förutom en film i fem gånger så hög kvalitet som dvd så får en hel del extramaterial plats. Men det bästa är naturligtvis bild och ljudmöjligheterna. Äntligen kan man på fullt allvar njuta av film i hemmet utan att behöva göra avkall på kvaliteten. Nu gäller det bara att filmbolagen jobbar på med att ge ut lite smalare och äldre filmer på det nya formatet för naturligtvis är det de mest kommersiella filmerna som släpps först. Regionskoder gör också, i vanlig ordning, det svårt att importera filmer från andra delar av världen vilket naturligtvis är lite tråkigt. Men ju större blu-ray etableringen blir i de svenska vardagsrummen, ju fler filmer kommer naturligtvis att släppas på det nya formatet. Jag har därför gjort en liten lista på filmer som jag går och väntar på.

En Profet, aka Un prophète, (2009): Otroligt stark och välspelat fängelsedrama av Jaques Auidiard. Filmen handlar om en ung kille med blandat etniskt ursprung som blir insugen i det franska fängelse systemet och gör det bästa av situationen.

Der Baader Meinhof Komplex, (2008): Stark och kusligt realistisk film om tokvänstergruppen Baader Meinhof. Fascinerande historia om en samling dedikerade människor som kanske tar sitt politiska engagemang lite väl långt. Ännu ett bevis på att tysk film är något att räkna med.

L'instinct de mort, aka Mesrine: Killer Instinct (2008): Vincent Cassel visar att han är en utmärkt skådespelare i detta epos om den franska gentlemannagangstern Jacques Mesrine. Fantastisk välgjord 4-timmarshistoria som både är grymt brutal och syndigt underhållande.

Cyborg, (1989): Underbar sci-fi action från 1980-talet med Jean-Claude Van Damme i huvudrollen. Fulkultur skulle man nog kunna säga, men också perfekt i sin adrenalinpumpade 1980-talscharm. Jag och min kompis Olof (O-Dawg) såg filmen minst 300 gånger när jag lyckades få tag på den ”helt oklippt” på en skolresa till England. Cyborgs coola musik och överdrivna karaktärer har för alltid präglat våra sinnen.


Cyborg: en tuff skräpfilm!

Taxi Driver, (1976) Behöver inte direkt presenteras men det är lite konstigt att det inte blivit något lyxigt blu-ray släpp än. Martin Scorseses Taxi Driver är förövrigt helt klart en av mina absoluta favoritfilmer. En nihilistisk djupdykning utan dess like skulle man kanske kunna säga.

Dalkomhan insaeng, aka A Bittersweet Life, (2005): Koreansk gansterhistoria av Ji-woon Kim. Filmen är så där märkligt berörande och tankvärd som bara koreanska filmer kan vara. Film Noir blandas med utstuderat vemod och stiliserat ultravåld.

Kristoffer Pettersson 10-10-09