filmitus

Winters Bone (2010) Anonymous Content
Betyg i en skala från 1 till 5: 4,5
Regi och manus: Debra Granik.
Skådespelare: Jennifer Lawrence, Garret Dillahunt, John Hawkes m.fl.

Det finns något postapokalyptiskt över Winters Bone. De karga miljöerna och de trasiga människorna som kämpar för överlevnad känns helt enkelt inte som 2000-talet. Skulle jag välja en filmreferens så skulle det i så fall vara John Hillcoats filmatisering av Cormac MacCartys Pulitzerprisvinnare The Road (2009). Där fick vi se Viggo Mortensens och hans sons flykt undan svält och kannibaler i ett ödelagt framtidslandskap. Nästan lika desperat är 16-åriga Rees (Jennifer Lawrence) kamp för sig själv och sina två småsyskon i Winters Bone. 

Winters Bone är som ni kanske förstår inte direkt någon munter historia. Förlagan är en bok med samma namn skriven av den amerikanske författaren Daniel Woodrell. Bokens svenska titel är En helvetes vinter vilket både är en ganska talande och tematiskt passande titel. Filmen utspelar sig i ett vinterpinat bergsområde i Missouri där arbetslösheten verkar total. Det människorna som bor i området har gemensamt är sina hoptrasslade blodsband och sina kriminella affärer. Detta gäller även för Rees familj där amfetamintillverkning tidigare fungerat som den huvudsakliga inkomstkällan. När filmen inleds har Rees nedbrutna moder gått in i ett nära på katatoniskt tillstånd och lämnat henne att ta hand om sina två småsyskon. Fadern Jessup är spårlöst försvunnen och det är här Rees problem blir riktigt alvarliga. För innan fadern försvann satte han nämligen upp familjens hus som borgenslösen inför en stundande rättegång. Ree får veta att om inte fadern dyker upp på rättegången kommer hon och resterna av familjen kastas ut på gatan (eller snarare skogen i det här fallet). Ree inser att det är upp till henne att ställa allt till rätta och börjar därför uppsöka faderns bekanta. Ett initiativ som blir rejält impopulärt eftersom hon nu hotar blottlägga de hemligheter som finns i faderns ungängeskrets.


Ree (Jennifer Lawrence) lär sina småsyskon att överleva utan pengar.

Trots att det rör sig om väldigt hotfulla miljöer och karaktärer så är Winters Bone inte direkt någon våldsam film. Det behövs ärligt talat inte. Det är fullt tillräckligt med de blickar med underliggande hot som filmens mycket trovärdiga skådespelare utbyter. Av dessa aktörer är det helt klart Jennifer Lawrence som spelar Ree som skiner starkast. Det här är en skådespelerska som trots sin ringa ålder (hon är född 1990) har en oerhörd närvaro i sitt agerande, något som också lett till en Oscarsnominering i kategorin ”bästa kvinnliga huvudroll 2011”. Två andra aktörer från Winters Bone som är anmärkningsvärda är John Hawkes som gestaltar den härjade farbrodern ”Teardrop” och Garret Dillahunt som spelar ortens lokala polis. Att dessa två herrar gör bra ifrån sig är ju förvisso inget man direkt chockeras över längre men de båda känns närapå kusligt trovärdiga i Winters Bone.


John Hawkes är övertygande i rollen som farbrodern "Teardrop".

Garret Dillahunt verkar förövrigt ha en imponerande förmåga att medverka i denna typ av strävsamt oglamorösa Cormac McCarty-doftande produktioner. De senaste åren har han exempelvis dykt upp i No Country for Old Men (2007), The Assassination of Jesse James by the Coward Robert Ford (2007) och den tidigare nämnda The Road. Det är heller inte helt galet att anta att Debra Granik har inspirerats av just dessa filmer när hon skapat sin fantastiska Winters Bone.


Garret Dillahunt går heller inte av för hackor.

Trots en inte allt för speciellt stor budget och med endast en långfilm i bagaget så imponerar regissören och manusförfattaren Debra Granik rejält. Det är inte bara hur hon lyckas driva skådespelarna till fantastiska prestationer som är det intressanta. Även filmens lågmälda ton är skickligt utmejslad med små stilsäkra grepp. Fotot liknar nästan det dokumentära och de miljöer som visas upp är nästan vackra i sin otäcka karghet. Allt bakas samman av den vemodiga countrymusiken som också blir filmens ultimata stämningskrydda. Kanske är det också som en country-ballad man bäst beskriver Winters Bone. En sorgsen ballad om en ung kvinna som vägrar ge upp. En fiktiv klagosång om livets orättvisor men även om hur det efter regn ofta kommer solsken. Även om Jennifer Lawrence kommer att anses för ung för en Oscarstatyett 2011 så har hon framtiden för sig. Debra Graniks fantastiska Winters Bone är nämligen inget annat än ett mästerverk och en av 2010-års bästa filmer.

Kristoffer Pettersson...