filmitus

Pussel (2009)
Betyg i en skala från 1 till 5: 3
Originaltitel: Rompecabezas
Regi: Natalia Smirnoff
Medverkande: María Onetto, Gabriel Goity, Arturo Goetz
Längd: 88 min
Denna recension finns även publicerad på Kulturdelen.com
Besök även FromBeyond.se - Sveriges bästa e-tidning fokuserad på genrefilm, exploitation och annat spännande.

--- --- ---

När den tillbakadragna hemmafrun Maria del Carmen (María Onetto) fyller 50 år får hon ett pussel i present. De fint utskurna bitarna visar sig bli mer för henne än ett trevligt tidsfördriv. Maria har nämligen en otrolig fallenhet för att få pusselbitarna att passa på rätt ställe. Man brukar säga att alla människor har en unik färdighet här på jorden. Maria har i pusslandet funnit sin.

Länge har Marias funktion varit att passa upp på sin man (Gabriel Goity) och sina två snart vuxna söner. På sikt har detta gjort henne introvert och en smula deprimerad. Den övriga familjen har alla sina egna intressen men för Maria finns bara matlagningen och städandet. När hon upptäcker sin fallenhet för pussel blir det som en väckarklocka för henne. Den nya passionen uppslukar all Marias lediga tid och de traditionella sysslorna får ta ett steg tillbaka. Hon söker sig istället till pusselklubbar där hon hittar likasinnade. En ny värld öppnar sig och snart har Maria en manlig pusselpartner (Arturo Goetz) som vill ta med henne till Tyskland på världsmästerskap. Problemet är att Maria inte riktigt vågat berätta för sin familj hur långt pusslandet tagit henne.

Naturligtvis är det enkelt att koppla Marias hobby till livets pusslande i stort. Men först och främst handlar faktiskt filmen om passionen med att pussla. Man riktigt känner hur Maria beundrar de vackra små bitarna och hur hon njuter när hon får dem på plats. Successivt får vi följa hur hon byggs upp och stöps om som person. Maria blir hela tiden allt mer utåtriktad och mer självständig vilket mottas med blandade känslor av den resterande familjen. För visst finns det också en genusdiskussion i filmen. Det är inte en slump att det första pussel Maria lägger föreställer drottning Nefertiti, en stark vacker kvinna som styrde över sitt eget öde. Marias slits hela tiden mellan de klassiska kvinnoidealen och sitt eget livsviktiga begär att få pussla. Det rör sig om en mycket svår dragkamp eftersom Maria verkligen älskar sin make och sina söner. Filmens stora fråga blir om pusslandet verkligen måste innebära ett uppbrott från familjen eller om det faktisk går att kombinera sysslorna.

Argentina har de senaste åren blivit ett riktigt intressant filmland. Detta har Bio Roxy uppmärksammat som tidigare också visat den utmärkta Sanningen i deras ögon. Riktigt lika bra är det inte den här gången. Pussel är en mycket vackert berättad film men som ändå lämnar åskådaren med vissa frågetecken. Den vågar inte riktigt resa sig vilket är lite synd för María Onetto gör en utmärkt gestaltning av den pusslande Maria. Jag vill ändå varmt rekommendera alla att se Pussel. Med fina penseldrag vågar den berätta om kvinnlig frigörelse och om konsten att följa sitt hjärta. Det är en varmt livsbejakande liten argentinsk film som passar perfekt i det svenska höstmörkret.

--- --- ---

Kristoffer Pettersson - redaktör på Kulturdelen.com och FromBeyond.se