filmitus

Den nakna mannen (2010)
Betyg i en skala från 1 till 5: 4
Dokumentär, Finland, 2010
Originaltitel: Miesten vuoro
Regi: Joonas Berghäll, Mika Hotakainen
Längd: 81 minuter
Denna recension finns även publicerad på Kulturdelen.com
Besök även FromBeyond.se - Sveriges bästa e-tidning fokuserad på genrefilm, exploitation och annat spännande.

———

Att man i Finland anser att bada bastu är väldigt nyttigt kommer ju inte direkt som någon nyhet. Att det rör sig om mer än en fysisk rening kanske inte är lika erkänt. I Den nakna mannen av Joonas Berghäll och Mika Hotakainen får vi följa med in i den ångande bastuvärmen och uppleva när den finske mannen öppnar sitt hjärta.

Den nakna mannen är något så ovanligt som en finsk dokumentär med fokus på vad som händer med män när de bastar ihop. Vi får träffa en varierad samling karlar som inte har mycket gemensamt förutom just bastuintresset . Men något händer när den ångande värmen omger deras nakna lekamen. Uppenbarligen tinar bastuaggregaten upp de ofta tillsynes råbarkade karlarnas munläder för plötsligt börjar de berätta om sina innersta känslor och funderingar. De delar med sig glädjande berättelser som berör känslan att bli pappa eller beskriver hur underbart det är att finna kärleken sent i livet. Många berättelser är just upplyftande varma men betydligt fler är hjärtskärande tragiska och fyllda med djupt rotad manlig ångest.

Som svensk har jag knappt satt min fot i en bastu i hela mitt liv. Istället har jag bortförklarat den ångande miljön som en något förlegad tvagningsmetod. Efter att ha sett Den nakna mannen börjar jag dock förstå varför denna ångande ceremoni är en sådan viktig del av den finska traditionen. De nakna männen kan i bastun släppa omvärldens ok och istället unna sig några minuter av reflektion. Bastumiljön blir till en ventil där mer än deras porer kan renas. Här kan de släppa ut sina innersta demoner och söka tröst hos varandra. Vi får bland annat höra dem beklaga sig över att de finska männen uppfostrats till att vara råbarkade och introverta. De har tidigt fått lära sig att ”män inte gråter” vilket har blivit som ett nationellt handikapp. Men i bastun gråter de, de gråter över sin barndom och över sin själsliga ensamhet. De gråter över förlorade vårdnadstvister och hur döden har berövat dem deras nära anhöriga. Kort och gott kan bastubesöken erbjuda de finska männen den emotionella kontakt som samhället nekat dem.  Som svensk man börjar jag avundas den finska bastutraditionen. Kanske borde vi också söka oss till badhus när livet känns för överväldigande eller när vi helt enkelt behöver manlig förståelse och gemenskap.

Dokumentären Den nakna mannen sträcker sig från norra Finlands ödemarker till Helsingfors innerstadsbadhus. Samtliga av de män vi får möta verkar dela uppfattning som en av dem uttrycker med orden: ”Ibland gör det gott att få prata”. Förutom att visa hur oerhört etablerat bastubadandet är i Finland så förstår man den terapeutiska poängen med den ångande miljön.  Det behövs en ökad debatt i hur män uppfostras och hur de hämmas emotionellt. Den nakna mannen är ett litet steg mot en öppnare diskussion rörande just detta viktiga ämne.

--- --- ---

Kristoffer Pettersson - redaktör på Kulturdelen.com och FromBeyond.se